Allvarlig diskussion, Blekinge vs Gävle.
Hade föresten en diskussion med pappa häromdagen, en bra en dessutom! Det är så lätt att prata med pappa och han förstår hur man tycker och tänker.
Varför ska man behöva vara rädd för att säga till mamma vart man vill bo?
Lillebror kommer att flytta tillbaka till Blekinge när han slutar skolan, för att han kommer börja jobba i pappas firma. Jag har många gånger tänkt på att jag också vill flytta tillbaka, mina rötter finns där och kommer alltid att finnas kvar där sålänge jag lever. Det bara är så. De som vi har vuxit upp med och lärt känna under åren finns där. Det är personer som jag saknar i min vardag. Speciellt pappa. Vi har alltid bott med mamma och fått åka ner till pappa på lov osv. Varför ställer mamma ens frågan om vi har funderat på och flytta? Behöver hon ens ta upp diskussionen? Det är ganska självklart att det kommer att hända förr eller senare. Det är ett val jag kommer att göra när jag känner för det och jag ska inte behöva ta ställning till vad hon tycker om det. Hon säger att vi inte ska ha dåligt samvete om vi säger att vi vill flytta. Hur fan tolkar man den meningen då? Det typ skriker "ha dåligt samvete". Därför vågar man inte säga vad man egentligen tänker, tycker och vill till henne. Det ska inte ens behöva vara så. Pappa vill ju självklart att vi ska flytta tillbaka, jag förstår det och det känns som att det är på tiden att ta igen förlorad tid. Jag vill kunna leva och fortfarande växa upp med de som jag mest av allt tycker om utan att hon ska stå i vägen! Pappa, Sarah, Lennart (farbror), Bodil, Kenneth, Matilda, Oliver, Johan, (Vi är som en enda stor familj) <3 Ni kommer alltid att betyda mest! Jag älskar er!
Det är få som vet, som vet hur allt egentligen är.
28/6, då en tyngd från hjärtat bara släppte. Ni vet.
Jag älskar er för att ni fanns där och att det var just ni. <3
"Allt du gör som gör så ont, gör att man inte vill leva nära dig".
Varför ska man behöva vara rädd för att säga till mamma vart man vill bo?
Lillebror kommer att flytta tillbaka till Blekinge när han slutar skolan, för att han kommer börja jobba i pappas firma. Jag har många gånger tänkt på att jag också vill flytta tillbaka, mina rötter finns där och kommer alltid att finnas kvar där sålänge jag lever. Det bara är så. De som vi har vuxit upp med och lärt känna under åren finns där. Det är personer som jag saknar i min vardag. Speciellt pappa. Vi har alltid bott med mamma och fått åka ner till pappa på lov osv. Varför ställer mamma ens frågan om vi har funderat på och flytta? Behöver hon ens ta upp diskussionen? Det är ganska självklart att det kommer att hända förr eller senare. Det är ett val jag kommer att göra när jag känner för det och jag ska inte behöva ta ställning till vad hon tycker om det. Hon säger att vi inte ska ha dåligt samvete om vi säger att vi vill flytta. Hur fan tolkar man den meningen då? Det typ skriker "ha dåligt samvete". Därför vågar man inte säga vad man egentligen tänker, tycker och vill till henne. Det ska inte ens behöva vara så. Pappa vill ju självklart att vi ska flytta tillbaka, jag förstår det och det känns som att det är på tiden att ta igen förlorad tid. Jag vill kunna leva och fortfarande växa upp med de som jag mest av allt tycker om utan att hon ska stå i vägen! Pappa, Sarah, Lennart (farbror), Bodil, Kenneth, Matilda, Oliver, Johan, (Vi är som en enda stor familj) <3 Ni kommer alltid att betyda mest! Jag älskar er!
Det är få som vet, som vet hur allt egentligen är.
28/6, då en tyngd från hjärtat bara släppte. Ni vet.
Jag älskar er för att ni fanns där och att det var just ni. <3
"Allt du gör som gör så ont, gör att man inte vill leva nära dig".
Kommentarer
Trackback
